Sunday, bloody sunday
sitter och känner mig besviken på hur folk beter sig. folk av motsatt kön, främst. först ska det smörjas och vara så jävla trevlig och sen... när personen fått vad den vill så blir jag total ignorerad (tills nästa gång han vill få till det, antar jag). fast det är ju inte som att jag inte förstod att personen skulle bete sig så, jag har en tendens att dras till dessa. säkert för att man vill plåga sig själv lite. fast jag gillar nog ändå lite känslan av att känna sig totalt värdelös och äcklig och motbjudande för det stämmer mer överens med min sinnesstämning överlag. sex handlar inte ett dugg om bekräftelse, det är bara en ganska ren form av förudmjukelse och självplågeri. eller så är det bara så tragiskt att man bara vill vara nära någon, känna sig omtyckt. men de tycker sällan om mig, och de vill inte komma mig nära.
you want to make her, suicide blonde
