badluckfistfuck

nej men vad ovanligt, hanna har fallit för en snubbe som visade sig vara ett svin, det var något nytt, det var ingenting hon upplevt de senaste 23 åren.
eftersom vi inte har någon sagd relation antar jag att jag inte borde få bli såhär upprörd över saker men jagkan inte riktigt styra över mina fantastiska svängar & känslor. kan inte heller styra över att någon är dum och ger mig en massa förhoppningar och pratar en massa skit, så hur kan jag inte bli upprörd? jag vill ju tro på det någon säger. varför säger man det annars?
eller går jag för snabbt fram, vill tro saker som inte finns? jag börjar fundera. om det var inbillade vibbar allting och att jag borde vara smartare och genomskådat allt struntprat.
får ett starkt ångestpåslag för att jag känner mig så naiv & lättlurad. men blir inte arg, blir mest ledsen och lite besviken för att jag trodde och kände så himla gott om och för den här personen.
faktiskt väldigt ledsen.
det var dumt av dig, att göra såhär tobbe, du fuckar upp min stabilitet och jag vet inte vad jag ska göra när det blir såhär. men kanske blir bra, inge mer paranoida tankar om varför tobbe med o inte svarar när jag har hört av mig. men en stor fet känga mot mitt självförtroende, mitt humör och det mesta som jag mått relativt bra med på sistone.
jag antar att det inte går att vara intresserad av mig på riktigt, börjar lära mig det nu. och det är okej.
vissa ska vara ensamma och reda ut sina liv, kanske.
men det skriker i huvudet på mig om hur jävla oälskad, äcklig, ful, fet, labil & framförallt hur ERSÄTTLIG jag är. och ingen behöver kommentera om det, för jag vet att det inte nödvändigtvis är sant allting av det men om jag skriverskriverskriverskriverskriver det så kanske det försvinner. och genom att skriva det här hoppas jag konstatera för mig själv att han nog inte är värd mer av min energi & tid.
det enda jag lärt mig är ju att känslor trots allt går över. både de man har för andra och de som exploderar inuti. bara att härda ut.


jaja. fuck it

ändå känns det tacksamt att det hände.
man kan bli rätt speedad på att må skit, man står liksom ut med det bättre än att må så där äckligt jävla bra och veta att det när som helst kan brista. det är en tunn tråd man balanserar på. får se hur länge den håller.
man blir på ett sätt on top of the world när man blir så uppfylld av en dålig känsla att man slutar bry sig vad som händer med en, man blir odödlig på ett sätt... man kan göra vad som helst
jag är tillbaka där jag hör hemma, det känns tryggt.