Rotlös
mitt tålamod asså... fan va tålmodig jag var
pallar inte med gruppmentaliteten
bah ALLA SKA HIT NU ÄTA DEN MATEN TILLSAMMANS
VI SKA GÖRA ALLT TILLSAMMANS
jag har fruktansvärt behov av människor när jag mår dåligt
maniskt
men jag vet inte hur man gör när jag är uppe i 100% känsla och noll förnuft, är jag så fruktansvärt rädd att jag inte vet hur jag ska hantera det.
fobisk
jag fixar inte att vänta, jag kan inte reglera min panikartade otålighet
trots denna rotlösa rastlöshet verkar jag inte kunna göra något konstruktivt.
jag känner mig dum för att jag inte kan koncentrera mig att läsa tråkiga papper eller bara sätta mig ner och skriva saker. dagbok, blanketter, you name it. en almanacka har jag köpt varje år i tio år men aldrig kunnat använda.
frusterad som fan eftersom jag inte kan sitta still (utan att vara sysselsatt med att knappra på ett tangentbord eller pilla på något) men ändå inte få något vettigt gjort. städa tar för lång tid och projektet blir ångestladdat eftersom jag vet att jag ändå inte kommer att bli nöjd.
även när det går bra och det flyter på slutar det alltid med att jag lägger krokben för mig själv, på något sätt.
till slut finns enbart det stundande sammanbrottet kvar
livet i sin renaste form är jävligt skitigt.
pallar inte med gruppmentaliteten
bah ALLA SKA HIT NU ÄTA DEN MATEN TILLSAMMANS
VI SKA GÖRA ALLT TILLSAMMANS
jag har fruktansvärt behov av människor när jag mår dåligt
maniskt
men jag vet inte hur man gör när jag är uppe i 100% känsla och noll förnuft, är jag så fruktansvärt rädd att jag inte vet hur jag ska hantera det.
fobisk
jag fixar inte att vänta, jag kan inte reglera min panikartade otålighet
trots denna rotlösa rastlöshet verkar jag inte kunna göra något konstruktivt.
jag känner mig dum för att jag inte kan koncentrera mig att läsa tråkiga papper eller bara sätta mig ner och skriva saker. dagbok, blanketter, you name it. en almanacka har jag köpt varje år i tio år men aldrig kunnat använda.
frusterad som fan eftersom jag inte kan sitta still (utan att vara sysselsatt med att knappra på ett tangentbord eller pilla på något) men ändå inte få något vettigt gjort. städa tar för lång tid och projektet blir ångestladdat eftersom jag vet att jag ändå inte kommer att bli nöjd.
även när det går bra och det flyter på slutar det alltid med att jag lägger krokben för mig själv, på något sätt.
till slut finns enbart det stundande sammanbrottet kvar
livet i sin renaste form är jävligt skitigt.
Kommentarer
Postat av: Malin Lindgrens fotoblogg!
hejsaan, ja förstår inte direkt vad du menar? Hon har en jättefin sminkning och jag tycker de passar väldigt bra!
Trackback
