hej
har en fruktansvärt skev vecka, men det blir nog bra. försäkringskassan har faktiskt lyckats ordna min aktivitetsersättning så det känns bra, väldigt bra faktiskt.
pappa var förbi mitt jobb förra fredagen och förevigade min insatser vid tryckpressen.. tänk er att jag tryckt över 300 sådana där textilpåsar med tryck på båda sidorna? det är tur att jag arbetar maniskt, som en speedkanin för att jag absolut inte kan vara sysslolös. det finns ytterligare en praktikant på firman och hon har någon form av reumatiskt handikapp i händerna ändå tog hon alltid för sig tryck-sakerna först.. och det går i slow motion... känns bra för mitt ego när hon gått för dagen, eftersom hon 'mår dåligt' och bara kan vara där till lunch... sen eftermiddagen blir allt som hon påbörjat klart, dvs jag tar över. MWHAHAHHA. fan vilken arbetare jag är!!! psyk problem vs. fysioproblem 1-0!! kan du ha det, kärringjävel... gnällig är hon med, jag orkar inte.
pappa var förbi mitt jobb förra fredagen och förevigade min insatser vid tryckpressen.. tänk er att jag tryckt över 300 sådana där textilpåsar med tryck på båda sidorna? det är tur att jag arbetar maniskt, som en speedkanin för att jag absolut inte kan vara sysslolös. det finns ytterligare en praktikant på firman och hon har någon form av reumatiskt handikapp i händerna ändå tog hon alltid för sig tryck-sakerna först.. och det går i slow motion... känns bra för mitt ego när hon gått för dagen, eftersom hon 'mår dåligt' och bara kan vara där till lunch... sen eftermiddagen blir allt som hon påbörjat klart, dvs jag tar över. MWHAHAHHA. fan vilken arbetare jag är!!! psyk problem vs. fysioproblem 1-0!! kan du ha det, kärringjävel... gnällig är hon med, jag orkar inte.
history repeats itself
nej men vad ovanligt, hanna har fallit för en snubbe som visade sig vara ett svin, det var något nytt, det var ingenting hon upplevt de senaste 23 åren.
eftersom vi inte har någon sagd relation antar jag att jag inte borde få bli såhär upprörd över saker men jagkan inte riktigt styra över mina fantastiska svängar & känslor. kan inte heller styra över att någon är dum och ger mig en massa förhoppningar och pratar en massa skit, så hur kan jag inte bli upprörd? jag vill ju tro på det någon säger. varför säger man det annars?
eller går jag för snabbt fram, vill tro saker som inte finns? jag börjar fundera. om det var inbillade vibbar allting och att jag borde vara smartare och genomskådat allt struntprat.
får ett starkt ångestpåslag för att jag känner mig så naiv & lättlurad. men blir inte arg, blir mest ledsen och lite besviken för att jag trodde och kände så himla gott om och för den här personen.
faktiskt väldigt ledsen.
det var dumt av dig, att göra såhär tobbe, du fuckar upp min stabilitet och jag vet inte vad jag ska göra när det blir såhär. men kanske blir bra, inge mer paranoida tankar om varför tobbe med o inte svarar när jag har hört av mig. men en stor fet känga mot mitt självförtroende, mitt humör och det mesta som jag mått relativt bra med på sistone.
jag antar att det inte går att vara intresserad av mig på riktigt, börjar lära mig det nu. och det är okej.
vissa ska vara ensamma och reda ut sina liv, kanske.
men det skriker i huvudet på mig om hur jävla oälskad, äcklig, ful, fet, labil & framförallt hur ERSÄTTLIG jag är. och ingen behöver kommentera om det, för jag vet att det inte nödvändigtvis är sant allting av det men om jag skriverskriverskriverskriverskriver det så kanske det försvinner. och genom att skriva det här hoppas jag konstatera för mig själv att han nog inte är värd mer av min energi & tid.
det enda jag lärt mig är ju att känslor trots allt går över. både de man har för andra och de som exploderar inuti. bara att härda ut.
jaja. fuck it
ändå känns det tacksamt att det hände.
man kan bli rätt speedad på att må skit, man står liksom ut med det bättre än att må så där äckligt jävla bra och veta att det när som helst kan brista. det är en tunn tråd man balanserar på. får se hur länge den håller.
man blir på ett sätt on top of the world när man blir så uppfylld av en dålig känsla att man slutar bry sig vad som händer med en, man blir odödlig på ett sätt... man kan göra vad som helst
jag är tillbaka där jag hör hemma, det känns tryggt.
eftersom vi inte har någon sagd relation antar jag att jag inte borde få bli såhär upprörd över saker men jagkan inte riktigt styra över mina fantastiska svängar & känslor. kan inte heller styra över att någon är dum och ger mig en massa förhoppningar och pratar en massa skit, så hur kan jag inte bli upprörd? jag vill ju tro på det någon säger. varför säger man det annars?
eller går jag för snabbt fram, vill tro saker som inte finns? jag börjar fundera. om det var inbillade vibbar allting och att jag borde vara smartare och genomskådat allt struntprat.
får ett starkt ångestpåslag för att jag känner mig så naiv & lättlurad. men blir inte arg, blir mest ledsen och lite besviken för att jag trodde och kände så himla gott om och för den här personen.
faktiskt väldigt ledsen.
det var dumt av dig, att göra såhär tobbe, du fuckar upp min stabilitet och jag vet inte vad jag ska göra när det blir såhär. men kanske blir bra, inge mer paranoida tankar om varför tobbe med o inte svarar när jag har hört av mig. men en stor fet känga mot mitt självförtroende, mitt humör och det mesta som jag mått relativt bra med på sistone.
jag antar att det inte går att vara intresserad av mig på riktigt, börjar lära mig det nu. och det är okej.
vissa ska vara ensamma och reda ut sina liv, kanske.
men det skriker i huvudet på mig om hur jävla oälskad, äcklig, ful, fet, labil & framförallt hur ERSÄTTLIG jag är. och ingen behöver kommentera om det, för jag vet att det inte nödvändigtvis är sant allting av det men om jag skriverskriverskriverskriverskriver det så kanske det försvinner. och genom att skriva det här hoppas jag konstatera för mig själv att han nog inte är värd mer av min energi & tid.
det enda jag lärt mig är ju att känslor trots allt går över. både de man har för andra och de som exploderar inuti. bara att härda ut.
jaja. fuck it
ändå känns det tacksamt att det hände.
man kan bli rätt speedad på att må skit, man står liksom ut med det bättre än att må så där äckligt jävla bra och veta att det när som helst kan brista. det är en tunn tråd man balanserar på. får se hur länge den håller.
man blir på ett sätt on top of the world när man blir så uppfylld av en dålig känsla att man slutar bry sig vad som händer med en, man blir odödlig på ett sätt... man kan göra vad som helst
jag är tillbaka där jag hör hemma, det känns tryggt.
Kärleksknark
snubbar, när ska ni fatta?
att om vi brudar anstränger oss med smink för att bli snygga - så är det väl det minsta man kan erbjuda tillbaka?
jag är antagligen per defentition lesbisk eftersom jag inte gillar det typiska manliga, eller, det typiskt manliga enligt mannens normer.
jag gillar inte muskler, inte kroppsbehåring- eller jo, på huvudet för där ska det vara mycket utav det, och så mycket smink att du inte har en aning om hur människan ser ut på riktigt. Gällande uppvaktningsproceduren har jag inte riktigt kommit underfunn med vad jag tycker. I mitt huvud har jag någonstans fortfarande den här naiva, småflicksdrömmen om en kille som uppvaktar mig med rosor (har ju aldrig fått någa såna, åtminstone inte i bukett av någon - hint hint!) men jag tror att om det skulle ske på riktigt skulle jag bli alldeles för generad och obehaglig till mods för att njuta av situationen.
Jag antar att det inte är för intet man faller för de okänsligaste trasorna. Ingen behöver ju ta åt sig, men jag menar att jag de senaste åren överlag bara fallit för typer som inte varit pojkvänsmaterial precis.
Fast min terapeut har luskat ut att det bara är 'ytterligare en del av den destruktiva kedjan'. Vilken tur... då kan jag må bra nu då..... .... ... ...
Men som jag noterat så är det vanligast att de som förhållandeknarkar (dvs inte står ut ensamma - hoppas från förhållande till förhållande och klänger sig fast som en fästing vid stackarn) är ganska osäkra på sig själva. Att man söker sig till tvåsamheten för att 'då kan man ju åtminstone må bra genom nån annan'. Men jag tror inte att jag är där, jag har varit där - jag vet mycket väl hur det fungerar, jag hade konstant förhållanden från 15 till 20 års ålder och söker det nog omedvetet fortfarande på ett sätt... men jag har lärt mig se min svaghet och lägger band på mig själv. De senaste mönstren har liksom mer varit att hitta någon som senare gör mig illa - inte fysiskt, absolut inte, men kanske psykiskt, omedvetet eftersom jag gärna hittat de som är så olik mig som det går. Det blir ju enkelt så, då gör de illa mig istället för att jag ska behöva göra illa mig själv. Enkel matematik, sen blir man ju inte lika störd i andras ögon eftersom det blir synd om en. Fast det är där det fuckar sig eftersom jag inte KAN hantera det där 'synd om en'. Jag känner mig som ett patetiskt offer och sen slutar kedjan med att det mest är jag som gör någon annan illa genom att vara elak & svinig.
Jag har lärt mig att se mönstret väldigt väl, och hoppas att det kommer hjälpa mig.
Kanske är det så enkelt som att vissa av oss passar bäst ensamma? Jag är ju faktiskt rätt folkilsken av mig, förstår inte hur folk kan vara sambos och sånt alls.. Men jag tror att man ger sig själv en ärligare & högre livskvalitét om man går emot känslan och sökandet efter någon annan, man kan ju inte leva genom någon annan.
Sen har jag ju faktiskt fullt upp i veckorna numer så här finns ingen tid att träffa någon på riktigt, men får väl se, man har ju hört om andra som kan få sådant att fungera. Jag antar att man måste vara aktiv om dagarna för att kunna ha ett bra förhållande om man skulle snöa in sig i nåt sånt. Dels av den enkla reptil anledningen att du för högre självkänsla, bättre självförtroende & är socialare om du är på en arbetsplats eller pluggar eller vad du nu gör, men sen måste man ju få sakna personen. DET är romantik det. Jag behöver inga förbenade rosor eller klyshiga chokladaskar, ingen som bjuder mig på middag. jag behöver lite bekräftelse på att jag är efterlängtad. Det är saker som känns bra : )
ooooch förut när jag skrev något på facebook om sånt här vi referar till under rubriken 'kärleksknark' så fick jag nån bitsk kommentar om att jag minsan var bitter. men eftersom vedebörande själv missbrukar förhållanden, har inte ens hunnit avsluta den första innan det andra inleds- om jag förstått det rätt så tycker jag möjligtvis att det blir lite kast med den stora stenen i det lilla glashuset? skiter i det blåskåpet? ja, kalla't vad du vill. jag dömmer ingen, jag är bara medveten om hur jag själv fungerar i dåliga dagar, så fundera lite själva innan ni slår på den arga försvarsmekanismen
lördag
haha måste ju börja uppdatera min blogg, diskuterade ju det igår - att när jag nu festat av helene, ska jag ta en vit månad - och blogga om det - så att folk kan följa min väg............ hahhahah.
blev ett hyffsat fylleslag iallafall, men det jag minns utav det mycket trevligt, helene kommer bli ruskigt saknad <3 Känner att jag vill hänga mer med dessa borlänge människor, de är bra, sysslar inte med dumheter & är väldans trevliga allihop. Ja utom den där fula med solbrillorna som jag hörde satt o försökte prata skit om mig, antagligen någon form av bitter misunsamhet eftersom jag är bra på att bjuda på mig själv plus att jag åtminstone har någon form av charm & looks. Det jag vill komma till är helt enkelt att är du FUL och TRÅKIG och dessutom inte ryggrad nog att stå för vad du tycker utan försöka tissla och tassla så är du ju alldeles för tragisk. Om någon utav mina borlänge people skulle läsa detta så var han på maas på högskolan i år? Genuint ful & bjuder inte på sig själv i onödan. Vet inte varför jag låter honom ta energi av mig men jag blir bara så irriterad på sånt här.
har parkerat röven hemma hos mamma, tyckte jag förtjänade att få lagad mat (TACOS!) idag när jag är sleten och gnällig. Noterar att mitt hår har blivit lite längre & att jag gillar det rejält. Gillar även mina nya röda stripes, som olyckligtvis svänger över till rosa varje gång jag duschar - får sluta upp med sådant helt enkelt. Antar att jag omedvetet måste blivit väldigt inspirerad av john som var först med de röda inslagen i håret, fast ser ju tyffare ut när man har svart hår antar jag, men men, jag får försöka bära upp det bäst jag kan!
I övrigt trivs jag bra på praktiken känner att jag börjar slappna av mer och bidra med mer socialt, identifierar mig inte så mycket som den 'odugliga praktikanten' längre. Känns bra :) Antar att jag har turen att hamnat på ett företag med väldigt bra folk som gör det enkelt att uthärda! Väger liksom upp min inkompetens ;) För att inte tala om alla fikapauser.. haha jag kommer bli tjock som fan när de här tre månaderna har gått!
I övrigt hängde med Bella & Erica med till kåren igår, jättekul! Saknar Bella som sjutton nu när hon är pluggar & härjar i Örebro, världens bästa brud liksom, som dessutom blivit moster i dagarna! :)
från kåren igår men nån spanjack.. nej, tror han var italienare? minns du bella? hanna var ju lite rund om fötterna & beroende på hur man ser det definitivt vid sinnenas FULLASTE bruk. kax-max står & tryckeri hörnet ;)
blev ett hyffsat fylleslag iallafall, men det jag minns utav det mycket trevligt, helene kommer bli ruskigt saknad <3 Känner att jag vill hänga mer med dessa borlänge människor, de är bra, sysslar inte med dumheter & är väldans trevliga allihop. Ja utom den där fula med solbrillorna som jag hörde satt o försökte prata skit om mig, antagligen någon form av bitter misunsamhet eftersom jag är bra på att bjuda på mig själv plus att jag åtminstone har någon form av charm & looks. Det jag vill komma till är helt enkelt att är du FUL och TRÅKIG och dessutom inte ryggrad nog att stå för vad du tycker utan försöka tissla och tassla så är du ju alldeles för tragisk. Om någon utav mina borlänge people skulle läsa detta så var han på maas på högskolan i år? Genuint ful & bjuder inte på sig själv i onödan. Vet inte varför jag låter honom ta energi av mig men jag blir bara så irriterad på sånt här.
har parkerat röven hemma hos mamma, tyckte jag förtjänade att få lagad mat (TACOS!) idag när jag är sleten och gnällig. Noterar att mitt hår har blivit lite längre & att jag gillar det rejält. Gillar även mina nya röda stripes, som olyckligtvis svänger över till rosa varje gång jag duschar - får sluta upp med sådant helt enkelt. Antar att jag omedvetet måste blivit väldigt inspirerad av john som var först med de röda inslagen i håret, fast ser ju tyffare ut när man har svart hår antar jag, men men, jag får försöka bära upp det bäst jag kan!
I övrigt trivs jag bra på praktiken känner att jag börjar slappna av mer och bidra med mer socialt, identifierar mig inte så mycket som den 'odugliga praktikanten' längre. Känns bra :) Antar att jag har turen att hamnat på ett företag med väldigt bra folk som gör det enkelt att uthärda! Väger liksom upp min inkompetens ;) För att inte tala om alla fikapauser.. haha jag kommer bli tjock som fan när de här tre månaderna har gått!
I övrigt hängde med Bella & Erica med till kåren igår, jättekul! Saknar Bella som sjutton nu när hon är pluggar & härjar i Örebro, världens bästa brud liksom, som dessutom blivit moster i dagarna! :)
från kåren igår men nån spanjack.. nej, tror han var italienare? minns du bella? hanna var ju lite rund om fötterna & beroende på hur man ser det definitivt vid sinnenas FULLASTE bruk. kax-max står & tryckeri hörnet ;)
bloggeri blöggera
Tänkte faktiskt ge mig an på det här med bloggandet, hade väl inte tillräckligt med tidskrävande laster eller något. Har haft en riktig skitdag och jag svänger värre än en jojo. Och inte på det där pubertala humörsvängar-viset, utan inuti mig, inuti min självinsikt och inuti mina tankar & åsikter. Fick gå hem från praktiken tidigare åtminstone eftersom jag började må kuk, känns väldigt pinsamt - som praktikant känner mig inkompetent nog som det är då jag inte kan någonting och inte känner någon. Funderar på om jag måste fundera på om jag verkligen orkar börja på heltid, men jag VILL verkligen få ordning på mitt liv. Jag tycker att det finns alldeles för många som 'det är synd om', vilket är ironiskt egentligen, med tanke på att såååå många med borderlinepersonlighet är sjukskrivna- det sämsta möjliga kanske?? Då har du all tid i världen att hitta drama i ingenting och all tid i världen att planera nästa självskadebeteende eller vad som helst. Jag är väldigt glad att jag blivit så varmt mottagen på det här företaget och att de verkar ha förståelse för mina problem. Eller, förståelse och förståelse, svårt att ha om man inte känner skithelvetet själv, men acceptans, åtminstone.
Fast överlag föredrar jag folk som visar sympati framför empati, det låter sorgligt - men faktum är att jag har en vän som försöker få uppmärksamhet genom att romantisera att hon mår psykiskt dåligt hela tiden. Men eftersom hon inte har några problem och lever ett fullt friskt liv blir det väldigt frustrerande att hon måste snacka så mycket skit för att få uppmärksamhet. Jag gör en enkel generalisering; jag har vänner som inte självuttalat mår dåligt, men som är betydligt mer värda psykiatrins resurser än den här... uppmärksamhetsfjollan. Jag hoppas du skäms, du ska veta att folk som inte 'bedöms akut farliga för sig själva' hamnar i kö... bara tanken på att folk inte kan få den här hjälpen som jag i min egensinniga värld tar för givet, gör mig ledsen. Jag tar plats för någon som inte heller mår bra. Vetskapen ger mig inte precis någon kick.
Drömde att jag hade aids inatt, och att jag hade fått det av en gammal barndomskompis som vi verkligen får hoppas jag aldrig kommer förlusta mig med. Drömmen kanske betyder att jag borde gå och testa mig eller nåt?? :p
Måste hitta på något för att fördriva tiden, för den går långsamt, dagar som dessa. Funderar på att promenera men jag orrrrrrkar inte och ser ingen anledning att bara trampa runt utan att ha någon destination. Jag vet att det hjälper att måla och fokusera om, men jag vill inte måla om det inte blir en kalasfin målning av det sedan.
Jag orkar inte med mitt tänkande, jag kan inte vara här och nu. Jag vill inte åka hem för då måste jag städa....
Jag ska ta upp med Meta nästa gång jag ska dit att jag vill bli lite hobby-lobotomerad. Skär av nån bro här, eller där - det kan ju knappast bli värre. Åtminstone tycker jag ni kan unna mig lite blått ljus. Schocker.
Jag kan liksom inte riktigt uthärda det här, det brister alltid på nåt jävla vänster. Och i värsta fall går det inte ut över mig själv. Ghha. It's so damn hard for me to, shake the disease.
Men att fördriva tiden är bra... så jag gör ett försök.
VAD ANSER DU ÄR KROPPENS CHEF? Inte jag iallafall. Eh, köksansvarig på närmaste snabbmatshak kanske?
HUR SKULLE DU BESKRIVA DITT HÅR? Direkt fult, skallepär vänder sig i graven.
VILKEN INSTÄLLNING HAR DU TILL MUSIK? Eh jo, jag lyssnar på musik.
OM DU VORE EN FÅGEL, VILKEN FÅGEL VORE DU DÅ? En domherre som käkat alldeles för många jästa bär
KILLE, TJEJ ELLER MITTEMELLAN? Jag gillar Buffy - vampyrdräparen
OM DU FICK GÖRA EN ENDA ÄNDRING I VÄRLDENS UPPBYGGNAD, VILKEN SKULLE DET DÅ BLI? Ta bort alla religioner, förbjud symbolerna för dem, jag är så trött på att se dessa stackars kvinnor som luffsar runt under sjalar tjocka som filtar... fast det är ju naturligtvis inte dem jag stör mig på, utan på deras män som med stolthet skulle kunna trippa runt i speedos, brevid.
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DIN HJÄRNA? En ärthjärna
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DITT HJÄRTA? Lär ju inte klappra alltför länge
OM DU INTE TÄNKER EFTER, HUR SER DU DÅ PÅ LJUD? Att jag inte ser det?
VILKET LAND ÖNSKAR DU DOMINERADE VÄRLDEN? Går det inte lysande för typ Färöarna?
ETT INSTRUMENT DU SAKNAR I SVENSKT KLUBBLIV: Balalajkan ........
OM DU INTE TÄNKER PÅ HUR VÄRLDEN FUNKAR EGENTLIGEN, VAD VORE DÅ DITT DRÖMJOBB? Att få betalt för att läsa eller för att klippa & klistra... eller kolla ansiktsböken?
HUR FÖREDRAR DU ATT INFÖRSKAFFA KLÄDER? Skulle vilja kunna sy dem själv, har många idéer men fååå symaskin-färdigheter, dessvärre.
EN VARELSE DU ÖNSKAR FUNNES PÅ RIKTIGT: Kung Aragorn? Fan vad jag hatar fantasy. Med råge, vi tar.... sjöjungfrur. Eller mumitroll eller den där misserabla jycken....Vore nåt det.
NÅGON DU INTE KÄNNER SOM DU HITTAT PÅ EN PERSONLIGHET ÅT: Återigen, dessa muslim snubbar som vandrar brevid sina burkbeklädda brudar.
ÄR KORREKT GRAMMATIK VIKTIGT FÖR DIG? Nä.
EN MENING DU INTE KAN SLUTA TÄNKA PÅ: Shake the disease
VARIFRÅN KOMMER DINA KÄNSLOR? Överallt ifrån, de borde finnas att köpa på burk
Fast överlag föredrar jag folk som visar sympati framför empati, det låter sorgligt - men faktum är att jag har en vän som försöker få uppmärksamhet genom att romantisera att hon mår psykiskt dåligt hela tiden. Men eftersom hon inte har några problem och lever ett fullt friskt liv blir det väldigt frustrerande att hon måste snacka så mycket skit för att få uppmärksamhet. Jag gör en enkel generalisering; jag har vänner som inte självuttalat mår dåligt, men som är betydligt mer värda psykiatrins resurser än den här... uppmärksamhetsfjollan. Jag hoppas du skäms, du ska veta att folk som inte 'bedöms akut farliga för sig själva' hamnar i kö... bara tanken på att folk inte kan få den här hjälpen som jag i min egensinniga värld tar för givet, gör mig ledsen. Jag tar plats för någon som inte heller mår bra. Vetskapen ger mig inte precis någon kick.
Drömde att jag hade aids inatt, och att jag hade fått det av en gammal barndomskompis som vi verkligen får hoppas jag aldrig kommer förlusta mig med. Drömmen kanske betyder att jag borde gå och testa mig eller nåt?? :p
Måste hitta på något för att fördriva tiden, för den går långsamt, dagar som dessa. Funderar på att promenera men jag orrrrrrkar inte och ser ingen anledning att bara trampa runt utan att ha någon destination. Jag vet att det hjälper att måla och fokusera om, men jag vill inte måla om det inte blir en kalasfin målning av det sedan.
Jag orkar inte med mitt tänkande, jag kan inte vara här och nu. Jag vill inte åka hem för då måste jag städa....
Jag ska ta upp med Meta nästa gång jag ska dit att jag vill bli lite hobby-lobotomerad. Skär av nån bro här, eller där - det kan ju knappast bli värre. Åtminstone tycker jag ni kan unna mig lite blått ljus. Schocker.
Jag kan liksom inte riktigt uthärda det här, det brister alltid på nåt jävla vänster. Och i värsta fall går det inte ut över mig själv. Ghha. It's so damn hard for me to, shake the disease.
Men att fördriva tiden är bra... så jag gör ett försök.
VAD ANSER DU ÄR KROPPENS CHEF? Inte jag iallafall. Eh, köksansvarig på närmaste snabbmatshak kanske?
HUR SKULLE DU BESKRIVA DITT HÅR? Direkt fult, skallepär vänder sig i graven.
VILKEN INSTÄLLNING HAR DU TILL MUSIK? Eh jo, jag lyssnar på musik.
OM DU VORE EN FÅGEL, VILKEN FÅGEL VORE DU DÅ? En domherre som käkat alldeles för många jästa bär
KILLE, TJEJ ELLER MITTEMELLAN? Jag gillar Buffy - vampyrdräparen
OM DU FICK GÖRA EN ENDA ÄNDRING I VÄRLDENS UPPBYGGNAD, VILKEN SKULLE DET DÅ BLI? Ta bort alla religioner, förbjud symbolerna för dem, jag är så trött på att se dessa stackars kvinnor som luffsar runt under sjalar tjocka som filtar... fast det är ju naturligtvis inte dem jag stör mig på, utan på deras män som med stolthet skulle kunna trippa runt i speedos, brevid.
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DIN HJÄRNA? En ärthjärna
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DITT HJÄRTA? Lär ju inte klappra alltför länge
OM DU INTE TÄNKER EFTER, HUR SER DU DÅ PÅ LJUD? Att jag inte ser det?
VILKET LAND ÖNSKAR DU DOMINERADE VÄRLDEN? Går det inte lysande för typ Färöarna?
ETT INSTRUMENT DU SAKNAR I SVENSKT KLUBBLIV: Balalajkan ........
OM DU INTE TÄNKER PÅ HUR VÄRLDEN FUNKAR EGENTLIGEN, VAD VORE DÅ DITT DRÖMJOBB? Att få betalt för att läsa eller för att klippa & klistra... eller kolla ansiktsböken?
HUR FÖREDRAR DU ATT INFÖRSKAFFA KLÄDER? Skulle vilja kunna sy dem själv, har många idéer men fååå symaskin-färdigheter, dessvärre.
EN VARELSE DU ÖNSKAR FUNNES PÅ RIKTIGT: Kung Aragorn? Fan vad jag hatar fantasy. Med råge, vi tar.... sjöjungfrur. Eller mumitroll eller den där misserabla jycken....Vore nåt det.
NÅGON DU INTE KÄNNER SOM DU HITTAT PÅ EN PERSONLIGHET ÅT: Återigen, dessa muslim snubbar som vandrar brevid sina burkbeklädda brudar.
ÄR KORREKT GRAMMATIK VIKTIGT FÖR DIG? Nä.
EN MENING DU INTE KAN SLUTA TÄNKA PÅ: Shake the disease
VARIFRÅN KOMMER DINA KÄNSLOR? Överallt ifrån, de borde finnas att köpa på burk
