badluckfistfuck

paty paty!

Jag borde inte må dåligt idag, jag genomled hela dagen igår fast jag bara ville springa in på toaletten och grina, som ett litet barn. Jag antog att det berodde på att var trött så jag tror jag somnade halv nio igår... ändå var såg jag medvetet till att missa bussen till praktiken för att jag slippa människor några minuter till... ändå vet jag vilket skampåslag jag får när jag kommer sent. och det gick inte, jag var tvungen att gå därifrån, sitter på bibblan nu, kan inte åka hem, det fungerar inte att vara hemma ensam när jag mår såhär. har blåvägrat sjukskrivning sålänge nu men det känns som att det visar sig gång på gång, jag fungerar fan inte. jag får panik bland människor och jag har svårt att inte tolka om precis vad som helst till något negativt om mig. allt det jag känner är lag, det är skitsvårt att gå emot en krypande känsla och röster i huvudet om hur jävla oduglig du är och att sysselsätta sig, distrahera sig ifrån att göra något skit emot sig själv eller någon annan. jag tror att jag är så rädd för andra människor för att de påverkar mig. tyvärr oftast till det sämre, de positiva sakerna känns aldrig lika starkt som de där mindre bra...  jag kan scanna av dig så jävla snabbt... minsta destruktiva tendens och jag läser in det direkt, i have this net it drags behind me, it picks up feelings, for me to feed upon...

jag törs inte prata om någonting, men jag törs skriva desto mer. det kanske är dumt, jag tränar ju inte precis på det jag är rädd för när jag gör det. men ni fattar inte heller hur jobbigt det är. dumma, halvdeprimerade människor på prozac eller zoloft vet ändå inte ett skit om att må dåligt. era jävla svin. jag hatar depression, vafan hur kan det vara en sjukdom? jag skulle ge en fot, eller åtminstone några tår för att vara på samma nivå, om så en låg nivå hela tiden, och ändå sitter ni där och pillertrillar? jag förstår mig inte på er. SVIN!
vill fortsätta skrida iväg och kasta skit på äckliga människor men inser att det enda jag försöker göra är att omvandla min ledsamhet och min panikartade rastlöshet till ilska, eftersom det är en mer kraftgivande känsla.
så jag slutar nu, bums!

över till något annat, trevligare, som redan är historia...

mycket trevlig lördag! sofie bjöd mig o erica på middag hemma hos henne och sen hade vi badluck fistfuck-fest och det måste ju varit oförskämt kul eftersom tiden drog iväg, vi bytte kläder- och jag önskar jag kunde skriva kroppsvätskor, men riktigt så kul blev det ju inte... :p, vi glömde att möta upp alla vi skulle möta upp och vi kom till stan cirkus tjugo minuter innan stängning. note to self: att inte ens komma in på engelska= fail. och alkohollås på facebook, sofie von stomi stjärnanus var nog trevligt att vakna med... av någon underlig anledning blev inte hanna kokainflin sodomi godkänt, eller hur det nu var. och justeja, sofie har ICECLIMBER på sitt tvspel! jag har aldrig klarat första banan, tror jag. hrhr

väl på nattbussen hem förgyllde mackan min bussresa med sitt sällskap och han var så glad att se mig att han firade med en spontanspya i den där påsen som hänger på sidan..

stay tuned... i en annan del av falun...

Tragiskt att läsa om den här 16åriga tjejen som avlidit i Chammonix i helgen. Tydligen gick hon i lillebrors klass. Man kan bara beklaga sorgen, sända en tanke till familjen.

trodde jag mådde stabilt & var beredd att åka hem idag. alltså till min lägenhet, och ja jag sitter här nu. men jag lider. det ser ut som en krigszon. det ligger kläder överallt, saker, böcker, tidningar... de återstående kartonger från pappa som jag i hast kastat in när jag bara sprungit förbi o matat gerbilerna - ja de stackrarna har fått bo i en lortig bur nu, jag är hemsk och det är det första jag ska åtgälda imorgon.
men det ledsna började redan när jag kom innanför dörren - brev från försäkringskassan, och jag blev glad & hoppades på utbetalningsbesked, så att jag kan betala mina räkningar som jag är sjukt stressad över. men nej, naturligtvis har jag fyllt i mina sjukpapper fel, ringt på fel dag och fyllt i fel datum eller nåt.jag är alltså en jävla nolla. men borde inte de kunna ringa mig eller... förstå att det är ett fel, varför måste jag fylla om papperen? jag blir så ledsen jag kommer ju få pengar jättesent, jag har varken mat eller toapapper typ. är iallafall glad att j kom och hämtade mig, det ligger en blodig potpurri av glasbitar och spegelskärvor i en skål på diskbänken, j hade plockat ihop allt som jag spritt runt mig. 

känner mig rastlös, stressad men samtidigt heeelt energilös. det blir jävligt kluvet i huvudet och jag har svårt att stå ut (men jag gör det, jag gör det). om jag mår så jävla bajs & jobbar heltid praktik och m åste kämpa så här mycket & krångla för att få ut mina pengar - som vilken person som helst som går på soss får ut av att bara skicka in en ansökan - nej då känns det inte värt det =( jag blir helt enkelt sjukt besviken på mig själv eftersom jag VÄGRAT bli sjukskriven, jag vill fan visa mig kompitent. men jag verkar ju inte kunna hantera de simplaste saker. 
jag blir ledsen 

jag tänkte tillägna en låt till johnny mongo som snart drar till australien, så därför blir han hedrad med en låt om amerika.... =p



"Johnnys in america, johnny looks up at
The stars
Johnny combs his hair and johnny
Wants pussy and cars
Johnnys in america"
;)

sa jag att jag hatar älgar? i en veckas tid har jag & marie (praktikanterna...of course) suttit & pillat loss älgtryck. När man enbart ska trycka text på en tröja trycker man ut de via en skrivare som stansar ut bokstäverna, eller snarare bakgrunden, så att man bara kan dra loss den och lägga plastskivan med bokstäverna mot tröjan. Det är en ganska enkel procedur, tröjtryck brukar ju oftast vara lite större bokstäver, inga konstigheter, de brukar inte följa med, osv.
Vad får vi för beställning nu? JOOOOO ett jävla innebandylag ska få TVÅ uppsättningar matchtröjor som en tjänst till någon, på varje tröja ska det finnas ett älgtryck. älgtrycken är utskrivna på samma vis som bokstäverna. stansade. alltså jag skojar inte, det har tagit hela veckan att pilla loss bakgrunden till älgfan. alla dessa streck som vill följa med....  men jag har hållt mig här & nu, inte flippat särskilt mycket mer än lite könsord här o var samt att jag plötsligt fick en insikt om vad hitler kanske ägnade sig åt ögonblicken innan han bestämde sig för att invadera Polen (han satt helt sonika & pillade älg).
Jag blev också förbannat sugen på att frossa i älgkött helt samvetslöst, av någon underlig anledning. (Jag har ju börjat äta kött igen sen augusti, frågor på det? :p)
Gnällt över de förbannade älgarna har jag också. Johan gav mig mest sympati, fick ett sms med 'Gött mooooos'.
Men nu har jag bannemig tryckt allihop. Så råkar ni se ett innebandylag med svarta eller vita tröjor med en liten älgjävel i hörnet med texten 'falun bois', lid med mig... tur för övrigt att de har praktikanter va, så många timlöner på den där tjänsten annars.... haha nej ska inte vara bitter... sorry


Men till något allvarligt.
Min gammelmormor somnade in i förgår. Känns tomt & sorgligt. Men ändå värdigt på något vis, hon har ju trots allt varit hur pigg som helst i 100½ år. Hela tiden helt klar i huvudet, koll på hela släktens namn (det går väl inte?;P), aktiviteter, födelsedagar & namnsdagar... helt osannolikt liksom! Men den sista tiden har hon hört & sett väldigt dåligt, måste ju vara väldigt jobbigt - just vad man ska fördriva tiden med, så att säga. Poker har varit en aktivitet, och jag ger mig sjutton på att hon skulle ha haft facebook om hon sett bättre. Men hon har även sagt att hon var trött på sin tillvaro. Hur som råkade hon ut för en stroke för två veckor sedan och blev successivt sämre som tiden gick. Är glad att jag hann hälsa på henne två gånger men det var lite jobbigt att se henne sängliggandes, det är ju inte det minnet som kommer leva kvar, om man säger så. Sista gången jag var där kunde hon inte prata alls, men hon tryckte hårt om handen när man skulle gå. Väldigt fint, så jag tror att hon var med - men att just kroppen inte lydde henne, det kan ju bli så efter en stroke. Så därför är det såklart fruktansvärt sorgligt att gammelmormor har lämnat oss, men hon ska visst bara ha somnat in under lugna omständigheter och jag vill tänka att om hon nu var med psykiskt, så kanske det var en lättnad att slippa vara fången i sin egen kropp. Ett värdigt avslut. Saknar dig gammelmormor men du kommer alltid att leva kvar i alla minnen!

kan inte låta bli att vansinnigt intresserad av vad det här är för sällskap...kanske ett slutet sådant? kanske jättepryda? kanske jehovas vittnen? frågorna hopar sig...

Helgen blev inte så lugnt som det var tänkt, men det gör inget, för den var fruktansvärt rolig :) och måttliga mängder alkohol med, började med lite myshäng hos Madde och den numera självklara låren IN KOMMER GÖSTA IN KOMMER GÖSTA IN KOMMER GÖSTA som värdinnan inte riktigt uppskattade. Sedan gled jag & Sofie till Engelska där vi hittade John, Gustav, Emma, Johan med dejt, Martin, Erica, Sheriffen & Steve. Fick panik först, jag & Steve har väl inte varit i kalasbra lag med varann sen det tog slut, men John förstod inte vad jag nojjade över - gå dit & hälsa. Vilket jag gjorde, och vilket ledde till världens catching up, jättekul! Antar att han blev lite lätt chockerad över alla ändringar jag gjort i mitt liv, men kändes sjukt bra att bonda och inte vara griniga på varann :)
Johan betedde sig väldigt nojjigt, undrade varför vi var där, vi skulle väl till Pitchers...? han hade ju en dam med sig på besök från sthlm så det kanske var därför, men vad tror han egentligen? Att jag skulle försöka förstöra något? Kom igen nu, det finns ju väldigt få som jag älskar så mycket som johan, så är det nån jag jag vill ska vara lycklig så borde ju han veta, ungefär : ) det är den platoniska kärleken som är den bestående!
Mjaaaa... men jävligt kul iallafall tror inte det blev en enda timmes sömn men vi var ihoptrycka som inlagda sillar i sofies lägenhet iallafall, sofie och björn på soffan och erica, jag, mackan och senare även john i sängen. 
Alla vägar bär onekligen till Kvarnberget!

Nåja, det känns som att jag har lite sömn att ta igen och nu kommer en ny vecka med nya möjligheter (har du någonsin läst så mycket positivt skrivet av mig...:p)

natti!

har en fruktansvärt skev vecka, men det blir nog bra. försäkringskassan har faktiskt lyckats ordna min aktivitetsersättning så det känns bra, väldigt bra faktiskt.
pappa var förbi mitt jobb förra fredagen och förevigade min insatser vid tryckpressen.. tänk er att jag tryckt över 300 sådana där textilpåsar med tryck på båda sidorna? det är tur att jag arbetar maniskt, som en speedkanin för att jag absolut inte kan vara sysslolös. det finns ytterligare en praktikant på firman och hon har någon form av reumatiskt handikapp i händerna ändå tog hon alltid för sig tryck-sakerna först.. och det går i slow motion... känns bra för mitt ego när hon gått för dagen, eftersom hon 'mår dåligt' och bara kan vara där till lunch... sen eftermiddagen blir allt som hon påbörjat klart, dvs jag tar över. MWHAHAHHA. fan vilken arbetare jag är!!! psyk problem vs. fysioproblem 1-0!! kan du ha det, kärringjävel... gnällig är hon med, jag orkar inte.

snubbar, när ska ni fatta?
att om vi brudar anstränger oss med smink för att bli snygga - så är det väl det minsta man kan erbjuda tillbaka?
jag är antagligen per defentition lesbisk eftersom jag inte gillar det typiska manliga, eller, det typiskt manliga enligt mannens normer.
jag gillar inte muskler, inte kroppsbehåring- eller jo, på huvudet för där ska det vara mycket utav det, och så mycket smink att du inte har en aning om hur människan ser ut på riktigt.  Gällande uppvaktningsproceduren har jag inte riktigt kommit underfunn med vad jag tycker. I mitt huvud har jag någonstans fortfarande den här naiva, småflicksdrömmen om en kille som uppvaktar mig med rosor (har ju aldrig fått någa såna, åtminstone inte i bukett av någon - hint hint!) men jag tror att om det skulle ske på riktigt skulle jag bli alldeles för generad och obehaglig till mods för att njuta av situationen.

Jag antar att det inte är för intet man faller för de okänsligaste trasorna. Ingen behöver ju ta åt sig, men jag menar att jag de senaste åren överlag bara fallit för typer som inte varit pojkvänsmaterial precis.
Fast min terapeut har luskat ut att det bara är 'ytterligare en del av den destruktiva kedjan'. Vilken tur... då kan jag må bra nu då..... .... ... ...
Men som jag noterat så är det vanligast att de som förhållandeknarkar (dvs inte står ut ensamma - hoppas från förhållande till förhållande och klänger sig fast som en fästing vid stackarn) är ganska osäkra på sig själva. Att man söker sig till tvåsamheten för att 'då kan man ju åtminstone må bra genom nån annan'. Men jag tror inte att jag är där, jag har varit där - jag vet mycket väl hur det fungerar, jag hade konstant förhållanden från 15 till 20 års ålder och söker det nog omedvetet fortfarande på ett sätt... men jag har lärt mig se min svaghet och lägger band på mig själv. De senaste mönstren har liksom mer varit att hitta någon som senare gör mig illa - inte fysiskt, absolut inte, men kanske psykiskt, omedvetet eftersom jag gärna hittat de som är så olik mig som det går. Det blir ju enkelt så, då gör de illa mig istället för att jag ska behöva göra illa mig själv. Enkel matematik, sen blir man ju inte lika störd i andras ögon eftersom det blir synd om en. Fast det är där det fuckar sig eftersom jag inte KAN hantera det där 'synd om en'. Jag känner mig som ett patetiskt offer och sen slutar kedjan med att det mest är jag som gör någon annan illa genom att vara elak & svinig.
Jag har lärt mig att se mönstret väldigt väl, och hoppas att det kommer hjälpa mig.

Kanske är det så enkelt som att vissa av oss passar bäst ensamma? Jag är ju faktiskt rätt folkilsken av mig, förstår inte hur folk kan vara sambos och sånt alls.. Men jag tror att man ger sig själv en ärligare & högre livskvalitét om man går emot känslan och sökandet efter någon annan, man kan ju inte leva genom någon annan.
Sen har jag ju faktiskt fullt upp i veckorna numer så här finns ingen tid att träffa någon på riktigt, men får väl se, man har ju hört om andra som kan få sådant att fungera. Jag antar att man måste vara aktiv om dagarna för att kunna ha ett bra förhållande om man skulle snöa in sig i nåt sånt. Dels av den enkla reptil anledningen att du för högre självkänsla, bättre självförtroende & är socialare om du är på en arbetsplats eller pluggar eller vad du nu gör, men sen måste man ju få sakna personen. DET är romantik det. Jag behöver inga förbenade rosor eller klyshiga chokladaskar, ingen som bjuder mig på middag. jag behöver lite bekräftelse på att jag är efterlängtad. Det är saker som känns bra : )

ooooch förut när jag skrev något på facebook om sånt här vi referar till under rubriken 'kärleksknark' så fick jag nån bitsk kommentar om att jag minsan var bitter. men eftersom vedebörande själv missbrukar förhållanden, har inte ens hunnit avsluta den första innan det andra inleds- om jag förstått det rätt så tycker jag möjligtvis att det blir lite kast med den stora stenen i det lilla glashuset? skiter i det blåskåpet? ja, kalla't vad du vill. jag dömmer ingen, jag är bara medveten om hur jag själv fungerar i dåliga dagar, så fundera lite själva innan ni slår på den arga försvarsmekanismen

haha måste ju börja uppdatera min blogg, diskuterade ju det igår - att när jag nu festat av helene, ska jag ta en vit månad - och blogga om det - så att folk kan följa min väg............ hahhahah.
blev ett hyffsat fylleslag iallafall, men det jag minns utav det mycket trevligt, helene kommer bli ruskigt saknad <3 Känner att jag vill hänga mer med dessa borlänge människor, de är bra, sysslar inte med dumheter & är väldans trevliga allihop. Ja utom den där fula med solbrillorna som jag hörde satt o försökte prata skit om mig, antagligen någon form av bitter misunsamhet eftersom jag är bra på att bjuda på mig själv plus att jag åtminstone har någon form av charm & looks. Det jag vill komma till är helt enkelt att är du FUL och TRÅKIG och dessutom inte ryggrad nog att stå för vad du tycker utan försöka tissla och tassla så är du ju alldeles för tragisk. Om någon utav mina borlänge people skulle läsa detta så var han på maas på högskolan i år? Genuint ful & bjuder inte på sig själv i onödan. Vet inte varför jag låter honom ta energi av mig men jag blir bara så irriterad på sånt här.

har parkerat röven hemma hos mamma, tyckte jag förtjänade att få lagad mat (TACOS!) idag när jag är sleten och gnällig. Noterar att mitt hår har blivit lite längre & att jag gillar det rejält. Gillar även mina nya röda stripes, som olyckligtvis svänger över till rosa varje gång jag duschar - får sluta upp med sådant helt enkelt. Antar att jag omedvetet måste blivit väldigt inspirerad av john som var först med de röda inslagen i håret, fast ser ju tyffare ut när man har svart hår antar jag, men men, jag får försöka bära upp det bäst jag kan!

I övrigt trivs jag bra på praktiken känner att jag börjar slappna av mer och bidra med mer socialt, identifierar mig inte så mycket som den 'odugliga praktikanten' längre. Känns bra :) Antar att jag har turen att hamnat på ett företag med väldigt bra folk som gör det enkelt att uthärda! Väger liksom upp min inkompetens ;) För att inte tala om alla fikapauser.. haha jag kommer bli tjock som fan när de här tre månaderna har gått!

I övrigt hängde med Bella & Erica med till kåren igår, jättekul! Saknar Bella som sjutton nu när hon är pluggar & härjar i Örebro, världens bästa brud liksom, som dessutom blivit moster i dagarna! :)


från kåren igår men nån spanjack.. nej, tror han var italienare? minns du bella? hanna var ju lite rund om fötterna & beroende på hur man ser det definitivt vid sinnenas FULLASTE bruk. kax-max står & tryckeri hörnet ;)

Tänkte faktiskt ge mig an på det här med bloggandet, hade väl inte tillräckligt med tidskrävande laster eller något. Har haft en riktig skitdag och jag svänger värre än en jojo. Och inte på det där pubertala humörsvängar-viset, utan inuti mig, inuti min självinsikt och inuti mina tankar & åsikter. Fick gå hem från praktiken tidigare åtminstone eftersom jag började må kuk, känns väldigt pinsamt - som praktikant känner mig inkompetent nog som det är då jag inte kan någonting och inte känner någon. Funderar på om jag måste fundera på om jag verkligen orkar börja på heltid, men jag VILL verkligen få ordning på mitt liv. Jag tycker att det finns alldeles för många som 'det är synd om', vilket är ironiskt egentligen, med tanke på att såååå många med borderlinepersonlighet är sjukskrivna- det sämsta möjliga kanske?? Då har du all tid i världen att hitta drama i ingenting och all tid i världen att planera nästa självskadebeteende eller vad som helst. Jag är väldigt glad att jag blivit så varmt mottagen på det här företaget och att de verkar ha förståelse för mina problem. Eller, förståelse och förståelse, svårt att ha om man inte känner skithelvetet själv, men acceptans, åtminstone.
Fast överlag föredrar jag folk som visar sympati framför empati, det låter sorgligt - men faktum är att jag har en vän som försöker få uppmärksamhet genom att romantisera att hon mår psykiskt dåligt hela tiden. Men eftersom hon inte har några problem och lever ett fullt friskt liv blir det väldigt frustrerande att hon måste snacka så mycket skit för att få uppmärksamhet. Jag gör en enkel generalisering; jag har vänner som inte självuttalat mår dåligt, men som är betydligt mer värda psykiatrins resurser än den här... uppmärksamhetsfjollan. Jag hoppas du skäms, du ska veta att folk som inte 'bedöms akut farliga för sig själva' hamnar i kö... bara tanken på att folk inte kan få den här hjälpen som jag i min egensinniga värld tar för givet, gör mig ledsen. Jag tar plats för någon som inte heller mår bra. Vetskapen ger mig inte precis någon kick.

Drömde att jag hade aids inatt, och att jag hade fått det av en gammal barndomskompis som vi verkligen får hoppas jag aldrig kommer förlusta mig med. Drömmen kanske betyder att jag borde gå och testa mig eller nåt?? :p

Måste hitta på något för att fördriva tiden, för den går långsamt, dagar som dessa. Funderar på att promenera men jag orrrrrrkar inte och ser ingen anledning att bara trampa runt utan att ha någon destination. Jag vet att det hjälper att måla och fokusera om, men jag vill inte måla om det inte blir en kalasfin målning av det sedan.
Jag orkar inte med mitt tänkande, jag kan inte vara här och nu. Jag vill inte åka hem för då måste jag städa....
Jag ska ta upp med Meta nästa gång jag ska dit att jag vill bli lite hobby-lobotomerad. Skär av nån bro här, eller där - det kan ju knappast bli värre. Åtminstone tycker jag ni kan unna mig lite blått ljus. Schocker.
Jag kan liksom inte riktigt uthärda det här, det brister alltid på nåt jävla vänster. Och i värsta fall går det inte ut över mig själv. Ghha. It's so damn hard for me to, shake the disease.
Men att fördriva tiden är bra... så jag gör ett försök.

VAD ANSER DU ÄR KROPPENS CHEF? Inte jag iallafall. Eh, köksansvarig på närmaste snabbmatshak kanske?
HUR SKULLE DU BESKRIVA DITT HÅR? Direkt fult, skallepär vänder sig i graven.
VILKEN INSTÄLLNING HAR DU TILL MUSIK? Eh jo, jag lyssnar på musik.
OM DU VORE EN FÅGEL, VILKEN FÅGEL VORE DU DÅ? En domherre som käkat alldeles för många jästa bär
KILLE, TJEJ ELLER MITTEMELLAN? Jag gillar Buffy - vampyrdräparen
OM DU FICK GÖRA EN ENDA ÄNDRING I VÄRLDENS UPPBYGGNAD, VILKEN SKULLE DET DÅ BLI? Ta bort alla religioner, förbjud symbolerna för dem, jag är så trött på att se dessa stackars kvinnor som luffsar runt under sjalar tjocka som filtar... fast det är ju naturligtvis inte dem jag stör mig på, utan på deras män som med stolthet skulle kunna trippa runt i speedos, brevid. 
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DIN HJÄRNA? En ärthjärna
HUR FÖRESTÄLLER DU DIG DITT HJÄRTA? Lär ju inte klappra alltför länge
OM DU INTE TÄNKER EFTER, HUR SER DU DÅ PÅ LJUD? Att jag inte ser det? 
VILKET LAND ÖNSKAR DU DOMINERADE VÄRLDEN? Går det inte lysande för typ Färöarna?  
ETT INSTRUMENT DU SAKNAR I SVENSKT KLUBBLIV: Balalajkan ........ 
OM DU INTE TÄNKER PÅ HUR VÄRLDEN FUNKAR EGENTLIGEN, VAD VORE DÅ DITT DRÖMJOBB? Att få betalt för att läsa eller för att klippa & klistra... eller kolla ansiktsböken?
HUR FÖREDRAR DU ATT INFÖRSKAFFA KLÄDER? Skulle vilja kunna sy dem själv, har många idéer men fååå symaskin-färdigheter, dessvärre.
EN VARELSE DU ÖNSKAR FUNNES PÅ RIKTIGT: Kung Aragorn? Fan vad jag hatar fantasy. Med råge, vi tar.... sjöjungfrur. Eller mumitroll eller den där misserabla jycken....Vore nåt det. 
NÅGON DU INTE KÄNNER SOM DU HITTAT PÅ EN PERSONLIGHET ÅT: Återigen, dessa muslim snubbar som vandrar brevid sina burkbeklädda brudar.
ÄR KORREKT GRAMMATIK VIKTIGT FÖR DIG? Nä.
EN MENING DU INTE KAN SLUTA TÄNKA PÅ: Shake the disease
VARIFRÅN KOMMER DINA KÄNSLOR? Överallt ifrån, de borde finnas att köpa på burk