en sån där dag
mood of the day:
här & nu
Kom just på att jag ska ge fan i att grubbla så mycket saker som hänt och vad som kan komma att ske, utan försöka att leva just nu. Är dessvärre ganska duktig på det i somliga fall (läs; supa, äta, shoppa, knarka, knulla, spela..) då finns det ingen morgondag, men nu ska jag försöka bryta det tänket. Ska ta mig ett litet snack med Meta om ett och annat på Onsdag ;) Meta är alltså min tant som jag får prata med eftersom jag inte riktigt fungerar som folk. She rocks my world.
Måste acceptera själv att jag har någon sorts panik gällande sociala situationer, och att det får gå sakta men säkert att komma tillbaks. Om jag någonsin varit där? Jag kanske fejkat hela mitt liv, jag är väl en hobbyeremit då...
En sak till jag varit duktig på att missbruka är väl förhållanden. Fast jag är asocial vill jag inte gärna vara ensam. Och jag vet att jag inte löser ett skit av mina problem genom att springa iväg i nån rosa dimma som jag så många gånger försökt. Men jag är väldigt kär i Martin och han är inte bara oförskämt vacker, rolig och charmig, han är klok också. Han förstår mina ups & downs. Alla människor har ju sina hög & låg-konjukturer men de svänger väl olika snabbt och olika högt... Jag tycker väldigt mycket om Martin helt enkelt ;) Kanske lite tacky med såna här bilder men jag vill hävda att det syns hur glad han gör mig. Och hur gummiformbar min näsa är.
Måste acceptera själv att jag har någon sorts panik gällande sociala situationer, och att det får gå sakta men säkert att komma tillbaks. Om jag någonsin varit där? Jag kanske fejkat hela mitt liv, jag är väl en hobbyeremit då...
En sak till jag varit duktig på att missbruka är väl förhållanden. Fast jag är asocial vill jag inte gärna vara ensam. Och jag vet att jag inte löser ett skit av mina problem genom att springa iväg i nån rosa dimma som jag så många gånger försökt. Men jag är väldigt kär i Martin och han är inte bara oförskämt vacker, rolig och charmig, han är klok också. Han förstår mina ups & downs. Alla människor har ju sina hög & låg-konjukturer men de svänger väl olika snabbt och olika högt... Jag tycker väldigt mycket om Martin helt enkelt ;) Kanske lite tacky med såna här bilder men jag vill hävda att det syns hur glad han gör mig. Och hur gummiformbar min näsa är.
måndagsbarn...
Är det något som jag tycker är fruktansvärt ointressant så är det allt folk som evisas med att modeblogga. Det är liksom ja, visst, kul att se en bild på en människa i en snygg outfit men jag ger blanka fan i vart du köpt den, vad du gör om dagarna och dina tips på hur man ska ta kort på sig själv för att man ska se längre ut (tydligen snett nerifrån, viva le groda!).
Jag tycker inte heller om folk som håller på och vikthetsar. Och då menar jag av den typen '500 kcal om dagen', 100 h svält och 'jag sprang tills jag spydde blod'. Det är en jävla löjlig form av bekräftelse. Men jag antar att jag spänner taggarna ut lite extra där eftersom jag själv skulle vilja vara smalare igen, men liksom.. nä, har ingen ork och måttligt har jag svårt att göra saker, men vi jobbar på det. Jag har ändå aldrig känt mig tjockare än när jag (174 långt) var nere på 45 pannor. Okej det var ett bra tag sen, men det bevisar ganska starkt att problemet kanske inte sitter i kärlekshandtagen utan snarare i den där grå substansen.
over//
Jag tycker inte heller om folk som håller på och vikthetsar. Och då menar jag av den typen '500 kcal om dagen', 100 h svält och 'jag sprang tills jag spydde blod'. Det är en jävla löjlig form av bekräftelse. Men jag antar att jag spänner taggarna ut lite extra där eftersom jag själv skulle vilja vara smalare igen, men liksom.. nä, har ingen ork och måttligt har jag svårt att göra saker, men vi jobbar på det. Jag har ändå aldrig känt mig tjockare än när jag (174 långt) var nere på 45 pannor. Okej det var ett bra tag sen, men det bevisar ganska starkt att problemet kanske inte sitter i kärlekshandtagen utan snarare i den där grå substansen.
over//
toffstid
Dra nåt gammalt över dig, Anna Anka, det är Maria Montezami som är stjärnan i det här programmet, och har alltid varit. Något som t. o.m bryter ner min benhårda fördomsfulla cyniska mur. Jag fullkomligt älskar kvinnan!
Jag vill gärna hoppas att det ska löna sig att vara kärleksfull och gullig med folk istället för som den tidigare nämnda, som förbrukar folk som snytpapper.
Men jag funderar över Anka fenomenet ändå. Att det måste vara väldigt jobbigt att vara henne. Av samma anledning som att jag när jag varit som osäkrast VERKLIGEN behövt övertyga omgivningen om att JAG ÄR MINSANN SNYGGAST OCH VET OM DET (fast jag såklart inte tyckt det egentligen). Upptäcker nu när jag skriver att jag har förbannat svårt att skriva ett någolunda ickevärderande inlägg om fröken Anka, men vafan, det lär ju rundas av. Jag tänker mig iallafall att det måste vara sjukt jobbigt att kört på som en ångvält i media om hur stark, snygg, fit, passionerad och kontrollerade och 'framgångsrik' (=eller var det lycklig?) hon är med sitt förhållande till den äldre mannen.
Hur står man ut att hålla upp sin rustning och sköldar offentligt, efter att denne mannen kastat ut henne och förudmjukat henne i samma medieutsträckning? Är väldigt svårt att inte få upp 'men stackare nu har du allt gjort dig till ett riksoffer' i'll heal your wounds i'll set you free i'm jesus christ on ectasy tankar. Encellig. En amöba. Sänk garden, kvinna ;)
Ps. Gällande resterande fruntimmer är kommentarer överflödiga. Mycket vrid i soffan, mest.
the rocky hår-år show...
lite hårhistoria från senaste tiden... och nåt år eller två tillbaka...
det vita med svart underhår är favoriten, och jag sparar på mot en ny era ... ;)
onsdag
frågor på det ?
dbt - va e de?
var på gruppen idag, gick bra, betade av mitt favorit moment; egensinnet.
"Villighet är att välja att delta i livet och att göra sitt bästa. Att välja att prova fastän man är rädd eller tvivlar på att det ska fungera. Att vara beredd att ändra ståndpunkt. Att välja att göra det som man vet är effektivt på lång sikt även om det innebär obehag eller att avstå från begär i nuet. Att släppa taget om dömande tankar, både mot sig själv och mot andra. Att acceptera sig själv precis som man är och samtidigt vara beredd att förändras. Villighet är att acceptera både sitt ansvar och sina begränsningar i varje given situation.
Egensinne är att vägra acceptera det som är just u. Att låsa sig fast vid en åsikt eller tanke och vägra se på saken ur ett annat perspektiv. Att ha en förutbestämd idé om hur saker ska vara och vägra att delta om inte allt sker på ens egna villkor. Att hänga upp sig på hur man tycker att det borde vara istället för hur det verkligen är. Att välja ett beteende som inte ligger i linje med de mål man har för att det är enklare i stunden. Egensinne är att lägga sin lycka i andra människors händer och avsäga sig ansvaret för sitt eget liv"
Något jag skulle vilja påstå att alla människor behöver jobba med. ;)
"Villighet är att välja att delta i livet och att göra sitt bästa. Att välja att prova fastän man är rädd eller tvivlar på att det ska fungera. Att vara beredd att ändra ståndpunkt. Att välja att göra det som man vet är effektivt på lång sikt även om det innebär obehag eller att avstå från begär i nuet. Att släppa taget om dömande tankar, både mot sig själv och mot andra. Att acceptera sig själv precis som man är och samtidigt vara beredd att förändras. Villighet är att acceptera både sitt ansvar och sina begränsningar i varje given situation.
Egensinne är att vägra acceptera det som är just u. Att låsa sig fast vid en åsikt eller tanke och vägra se på saken ur ett annat perspektiv. Att ha en förutbestämd idé om hur saker ska vara och vägra att delta om inte allt sker på ens egna villkor. Att hänga upp sig på hur man tycker att det borde vara istället för hur det verkligen är. Att välja ett beteende som inte ligger i linje med de mål man har för att det är enklare i stunden. Egensinne är att lägga sin lycka i andra människors händer och avsäga sig ansvaret för sitt eget liv"
Något jag skulle vilja påstå att alla människor behöver jobba med. ;)
baby borderline
jag tycker inte om det här med diagnoser. jag tycker inte att stämpeln jag fått på mig nödvändnigtvis stämmer, och jag tycker inte alls om att folk redan vet vad dom tycker om 'borderline' typ 'att det mest handlar om tjejer o att de antingen har ästörningar eller skär sig o tycker synd om sig själva'.
Minns särskilt någon gång under mitt förra år när en kompis (som har samma problematik) pojkvän, direkt efter att ha sträckt ut hälsningshanden haffsar ur sig att 'ja borderline är ju trendigt nu'.
Iofs så har jag i efterhand fått höra att han själv inte mår så bra och att han antagligen bara är 'bitter' över att han själv inte mår tillräckligt dåligt för att få vård, eller nåt. För så är det ju tyvärr. Och jag väldigt svart eller vit. Men inte särskilt självskadeglad. Och inte längre ätstörd. MEN när det väl händer så rasar mina murar med hull och hår och jag har x antal aktiva dödsförsök bakom mig. Och nu har jag fått det ur mig, men jag tänker inte prata mer om det. Men det är ju mer dödslängtan, så att säga. Jag vill leva livet tills jag inte vill det nå mer. Jag kanske inte vill dö. Men jag vill bara inte leva! Ska det vara så svårt att förstå?
ja, väldigt svårt. Men gällande ovan nämnda exempel om folk som kläcker ur sig smådumma kommentarer så är det av någon anledning folk-som-inte-förstårs-bekräftelse jag söker. Och jag vet inte varför, kanske för att det ger mig en föraktande syn och kommer på mig själv med att förakta vissa beteenden alldeles för mycket för att själv ta upp dom igen, som en sorts väldigt sekundär räddning... fast det har nog till stor del att göra med att jag inte kan ta plats. Här, gömd bakom skärmen törs jag ta i och skriva det andra och det tredje men på riktigt är jag rädd som en liten mus, och jag vill INTE ha någon tröst eller förståelse för då gör dom ju mitt mående uppmärksammat och jag vill inte veta om att jag behöver tröst och kärlek, jag vill att dom ska förakta mig och tycka att jag är en patetisk självömkande nolla. Jag vill inte att folk som ta hänsyn till mig för att jag har 'problem'. Bara tanken äcklar mig. Jag vill inte att folk ska betala skatt för att jag ska sitta hemma. Jag vill inte ens själv tro att jag har problem För.... tro det eller ej, men jag känner mig inte lika sårbar då.
Fast å andra sidan har jag påbörjat medicinering mot bipolära tendenser just nu så jag kanske aldrig var borderline enligt kriterierna heller. Eller så är jag det bästa av två världar....
Det här var ju inte menat som ett depressivt skitinlägg, jag mår bra. Har träffat världens finaste Martin och känner att jag börjat få lite snurr på kugghjulen och ska sakta men säkert påbörja arbetsträning nu i veckan.
Jag & söt såg ju den, sedan veckor tillbaka, inplanerade och omtalade TITANIC igen.... och ja, jag ställer mig också frågan, vad hände egentligen med sven? när kommer hans spinoff? Jag känner mig lite snuvad på konfekten här, ska Cameron starta upp ett Avatarprojekt redan innan han slagit den sista spiken i kistan?
Sofie föreslog att det nog inte hände något så värst ödesutsvävande, att han antagligen satt kvar på puben i South hampton och drunknade i glaset.
Det lugnade mig lite, tack och lov! Vad skulle jag ta mig till utan Sofie? :) Appropå det kom jag på att jag ju skulle hört av mig till henne idag så nu sätter vi punk för det här inlägget PUNKT
Minns särskilt någon gång under mitt förra år när en kompis (som har samma problematik) pojkvän, direkt efter att ha sträckt ut hälsningshanden haffsar ur sig att 'ja borderline är ju trendigt nu'.
Iofs så har jag i efterhand fått höra att han själv inte mår så bra och att han antagligen bara är 'bitter' över att han själv inte mår tillräckligt dåligt för att få vård, eller nåt. För så är det ju tyvärr. Och jag väldigt svart eller vit. Men inte särskilt självskadeglad. Och inte längre ätstörd. MEN när det väl händer så rasar mina murar med hull och hår och jag har x antal aktiva dödsförsök bakom mig. Och nu har jag fått det ur mig, men jag tänker inte prata mer om det. Men det är ju mer dödslängtan, så att säga. Jag vill leva livet tills jag inte vill det nå mer. Jag kanske inte vill dö. Men jag vill bara inte leva! Ska det vara så svårt att förstå?
ja, väldigt svårt. Men gällande ovan nämnda exempel om folk som kläcker ur sig smådumma kommentarer så är det av någon anledning folk-som-inte-förstårs-bekräftelse jag söker. Och jag vet inte varför, kanske för att det ger mig en föraktande syn och kommer på mig själv med att förakta vissa beteenden alldeles för mycket för att själv ta upp dom igen, som en sorts väldigt sekundär räddning... fast det har nog till stor del att göra med att jag inte kan ta plats. Här, gömd bakom skärmen törs jag ta i och skriva det andra och det tredje men på riktigt är jag rädd som en liten mus, och jag vill INTE ha någon tröst eller förståelse för då gör dom ju mitt mående uppmärksammat och jag vill inte veta om att jag behöver tröst och kärlek, jag vill att dom ska förakta mig och tycka att jag är en patetisk självömkande nolla. Jag vill inte att folk som ta hänsyn till mig för att jag har 'problem'. Bara tanken äcklar mig. Jag vill inte att folk ska betala skatt för att jag ska sitta hemma. Jag vill inte ens själv tro att jag har problem För.... tro det eller ej, men jag känner mig inte lika sårbar då.
Fast å andra sidan har jag påbörjat medicinering mot bipolära tendenser just nu så jag kanske aldrig var borderline enligt kriterierna heller. Eller så är jag det bästa av två världar....
Det här var ju inte menat som ett depressivt skitinlägg, jag mår bra. Har träffat världens finaste Martin och känner att jag börjat få lite snurr på kugghjulen och ska sakta men säkert påbörja arbetsträning nu i veckan.
Jag & söt såg ju den, sedan veckor tillbaka, inplanerade och omtalade TITANIC igen.... och ja, jag ställer mig också frågan, vad hände egentligen med sven? när kommer hans spinoff? Jag känner mig lite snuvad på konfekten här, ska Cameron starta upp ett Avatarprojekt redan innan han slagit den sista spiken i kistan?
Sofie föreslog att det nog inte hände något så värst ödesutsvävande, att han antagligen satt kvar på puben i South hampton och drunknade i glaset.
Det lugnade mig lite, tack och lov! Vad skulle jag ta mig till utan Sofie? :) Appropå det kom jag på att jag ju skulle hört av mig till henne idag så nu sätter vi punk för det här inlägget PUNKT
we dont celebrate sundays...
nä, om man skulle ta och åka förbi järnhandeln & köpa en lämplig snara och en pall.
ps. apoteket går numer under det ärofyllda namnet 'kronans droghandel'. Länge leve privatiseringen.
ps. apoteket går numer under det ärofyllda namnet 'kronans droghandel'. Länge leve privatiseringen.
friday i'm in love...
"Tankar på att skada dig själv eller på självmord
Läkemedel mot epilepsi används för att behandla olika tillstånd, inklusive epilepsi och bipolär sjukdom. Personer med bipolär sjukdom kan ibland ha tankar på att skada sig själva eller att begå självmord. Om du har bipolär sjukdom är det mer troligt att du har sådana tankar:
- När du påbörjar behandlingen.
- Om du tidigare haft tankar på att skada dig själv eller på självmord.
- Om du är under 25 år.
Om du har oroande tankar eller erfarenheter eller om du märker att du mår sämre eller utvecklar nya symtom medan du tar Lamotrigin Actavis."
vilken tur att det inte var något att oroa sig för då... suck. Men jag ger det en chans, jag har kommit fram till att jag inte precis kan må sämre. Och att det där medvetna valet jag gjorde för ett år sen om att 'jag inte tror på medicin och att det då fan inte hjälper mig' kanske inte var helt genomtänkt då jag väl ändå självmedicinerat som satan under 2009. vi tar bort det året ur agendan. pratar inte mer om det.
men alla mediciner jag fick under 2008 mest depressionsprylar... zoloft, fluoxentin, cymbalta, efexor osv hade enbart negativ inverkan på mig. i och med mina svängar gör sertralin påverkan mig till en zombie. Jag tror inte det är litium i den här medicinen som jag så vackert ska 'testas' på ett tag nu men den kan tydligen stabilisera de här förbannade svängningarna och impulserna. Upptrappning nästa vecka. Jag är sjuk nu och jag tror jag har samlat på mig de flesta av de biverkningar som finns. Men skam den som ger sig.
xoxo girl, interrupted
torsdag var det
bra dag : ) uppe sen åtta och fått medicin av sjuksyster på öppen vården, ringt till kulturarvet där min arbetsträning ska börja (tänk; snickeriet), åkt pulka med mamma, bror o mammas väninna med hennes son o grillat o druckit oboy i termos o hela kittet... som om inte det vore nog hann jag städa o dona hemma innan jag drog tillbaka till martin o lagade soppa (på en spik), diskade o plockade... hann handla också... för MIG, är det en oförskämt produktiv dag!
OCH eftersom jag nu varit utan berusning o sånt lite drygt en månad så har ju haft all tid att bli fördjupad i allehanda program som sänds kring helgen. lets dance (willy, willy, willy!), SOLSIIIDAN och så naturligtvis melodifestivalen.
OCH
OM de inte går vidare till en final så kan sverige dra åt helvete. Och det säger jag inte för att det är min genre utan för att det är den ENDA refrengen som verkligen trillat in på repeat i mitt huvud direkt när jag hörde den.
Men det är väl ingen idé att ha några förhoppningar eftersom majoriteten inte har någon smak.
Ja, jag blir fruktansvärt irriterad på mig själv för att jag hyser ett sånt direkt aggressivt engagemang men jag vill att det ska bli rätt nu va!! :p Fast jag ska väl inte klaga, jag är fruktansvärt glad att hon som skrålade 'Snääälla snääälla snääälla' förra året inte vann. Det hade varit galaskandal. Fruktansvärd låt, fruktansvärd sång. Fruktansvärt allt. Och som vanligt väljer jag att fokusera på det som jag hyser irritation för.... vilken ovanlighet....
xoxo trailertrashgirl
OCH eftersom jag nu varit utan berusning o sånt lite drygt en månad så har ju haft all tid att bli fördjupad i allehanda program som sänds kring helgen. lets dance (willy, willy, willy!), SOLSIIIDAN och så naturligtvis melodifestivalen.
OCH
OM de inte går vidare till en final så kan sverige dra åt helvete. Och det säger jag inte för att det är min genre utan för att det är den ENDA refrengen som verkligen trillat in på repeat i mitt huvud direkt när jag hörde den.
Men det är väl ingen idé att ha några förhoppningar eftersom majoriteten inte har någon smak.
Ja, jag blir fruktansvärt irriterad på mig själv för att jag hyser ett sånt direkt aggressivt engagemang men jag vill att det ska bli rätt nu va!! :p Fast jag ska väl inte klaga, jag är fruktansvärt glad att hon som skrålade 'Snääälla snääälla snääälla' förra året inte vann. Det hade varit galaskandal. Fruktansvärd låt, fruktansvärd sång. Fruktansvärt allt. Och som vanligt väljer jag att fokusera på det som jag hyser irritation för.... vilken ovanlighet....
xoxo trailertrashgirl
Mars 3, 2010
nej jag är inte någon troende person, inte särskilt andlig överhuvudtaget, MEN en person jag träffade som inte heller mådde rosor läste den här för mig, och jag tyckte den var fin.
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.
Dikten fortsätter med att beskriva hur mannen ser sig tillbaka och märker att under hans tunga och svåra tider finns bara ett par fotspår. Han frågar då Gud varför Gud lämnade honom under de svåra stunderna. Gud svarar då "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."
En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.
Dikten fortsätter med att beskriva hur mannen ser sig tillbaka och märker att under hans tunga och svåra tider finns bara ett par fotspår. Han frågar då Gud varför Gud lämnade honom under de svåra stunderna. Gud svarar då "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."
